Inte nog med att det ska vara mörkt och dystert väder ute.. det ska inträffa massa dystra saker med!
Just nu önskar jag att det vore minusgrader ute så de kunde ta och spola isarna någon gång, är sjukt sugen på att få plocka fram skridskorna och lira lite hockey. (nu vet du vad du ska ge mig i julklapp)
Det var ett tag sen jag uppdaterade senast tror jag. Men jag orkar inte dra någon lång eller kort resumé av de dagar jag missat. För det har inte hänt något särskilt.
Men idag var jag i stallet och gosade med Spenzer, som för övrigt har gått och samlat på sig en hel del energi nu under veckan han har vilat, får se hur det går när jag ska upp i sadeln igen! Vad jag skulle komma till var att när jag var i stallet så, som vanligt, stod jag och funderade och filosoferade en hel del och jag kom fram till det att....
Cancer, det är nog världens mest orättvisa sjukdom.
Har inga exakta siffror på hur många som dör utav det eller något och jag känner att jag är nog egentligen inte jätte insatt i ämnet. För i dagens samhälle är det nog färre som dör utav cancer jämfört med förr. Men det känns ändå så sjukt orättvist!
Till exempel så:
Min mormor, hon dog i cancer, på min mammas 20 års dag. Då var min mormor i fråga cirka 50 år..
En liten kille vid namn Tim, dog i cancer (+ några fler sjukdomar) i år, han var runt 10 år.
10 år framförallt är ju alldeles för tidigt för någon att lämna livet här på jorden. Men samtidigt 50 år, då har man väl egentligen bara levt halva livet med...
Vem förtjänar egentligen att dö i cancer, om nu någon måste göra det, om den där hemska sjukdomen måste finnas.
Är det en 10 åring som knappt hunnit ta del utav livet och som på så vis inte kommer veta vad den har att gå miste om?
Är det en 50 åring, som troligtvis har fru, barn och familj. Som levt i snitt halva sitt år och som har tagit del av en hel del, men ändå inte allt...
Eller är det en 80-90 åring som ändå inte har så många år kvar och som har tagit del utav det mesta här i livet. Skaffat familj, fått barnbarn och kanske barnbarnsbarn...
Tycker det är sjukt svårt med det där egentligen... alla förtjänar att få leva ett friskt liv. Och det tills de blir gamla och kan somna in av rent naturliga skäl, inte utav någon dum orättvis sjukdom.
Ännu en gång har jag lyckats tömma min skalle på en del meningslösa funderingar och tankar...
Men nu ska jag ta och spela lite gitarr.
Adios!
söndag 13 december 2009
tisdag 1 december 2009
What doesn't kill you, only makes you stronger
Det sägs att man skapar sin egen lycka, men lyckan i mitt liv.. Det är ingen eller inget annat än Spenzer just nu! (och honom har inte jag skapat, tack o lov)För hur jag än vrider och vänder på saker och ting så är han den som aldrig sviker, den som alltid ser på en med de där söta små oskyldiga ögonen, den som alltid finns där när det behövs, helt enkelt världens bästa vän. En bästa vän som alltid gör mig glad, trots alla små bus han hittar på.
Nu låter väl det här som ännu en förhastat slutsats, för så fort det kommer in en ny häst i ens liv så har man direkt en ny bästa vän. Men det är svårt att förklara...
Alla har de sina olika platser i ens liv och olika betydelser. Tack vare Spenzer har jag till exempel vågat ta ett nytt steg i livet, vågat gå vidare. Det är klart, han är väl inte så medveten om att han lyckats åstadkomma så mycket, men bara genom att han funnits och spridit glädje i mitt liv så har han stöttat mig och så vidare.
Det är nog ganska svårt att förstå, om man aldrig haft en stark relation till ett djur. En hund, en katt, en häst, en ko.. i stort sett vilket djur som helst kan fungera som en bästa vän, en motivation, en stöttepelare med mera.
Nu låter det nog som om hästen är det enda jag har.. Men det finns givetvis en hel del vänner som hjälpt mig mycket med. Men jag tror ändå Spenzer är den som åstadkommit mest.
Så ett stort tack Madeleine Edvinsson, för att du låter mig ta hand om denna underbara varelse till häst!
Han är guld värd <3
måndag 30 november 2009
Bara de som vågar misslyckas stort kan lyckas stort.
Livet är, som ni säkert hört förut, som en berg och dalbana. Ena dagen svävar man på moln och nästa dag kan man vara under jorden och skrota.
Det är konstigt att saker och ting kan ändras så fort. Eller är det bara något som händer vissa personer.
- Finns det de som alltid är glada, de som alltid svävar på moln?
- Finns det de som alltid är sura eller ledsna och alltid känner att de lever i världens sämsta och tråkigaste världen?
Eller är vi alla människor på jorden sådana att vi lever livet 50/50 glada och ledsna/sura. Eller finns det de som har överflöd av lycka och de som har överflöd av negativa känslor.
Ta mig som exempel. Just nu tycker jag att livet är kanon bra och jag känner mig verkligen på topp. Men idag när jag vaknade så tyckte jag att i princip allt var jätte tråkigt och dåligt.
Och så är det nästan alltid, jag kan vara glad, jag kan vara ledsen, jag kan vara sur, jag kan vara allmänt nere. Men allt det där kan ändras så snabbt! Men jag vet inte, är det något som varierar från person till person, beroende på hur känslig man är och så vidare. Eller är det så här alla är?
För vissa verkar ju ha det enkelt med så mycket, de verkar alltid glada och allting verkar flyta på så bra. Har dem det så bra? Eller döljer det sig en hel del skit bakom den där glada och positiva fasaden.
Om man tänker på till exempel alla "stjärnor". De vi ser när vi är små och tänker att:
- Ååh, som henne/honom vill jag bli när jag blir stor. Massa pengar, snygg bil, het fru/man och så vidare.
Då ser vi bara deras positiva utsida. Men bakom den fasaden av pengar och glamour och allt annat vad de kan tänkas ha så kanske det finns en del skit trots allt. Dåliga familjeförhållande, missbruk och en hel del annat.
Just nu snurrar det tusentals tankar i huvudet på mig och jag kommer inte riktigt fram till om vi är likadana eller om det varierar. Dock är väl min största teori den att vi alla är olika.
Så det hela handlar nog mest om vilken inställning man har till saker och ting och hur stark man är i sig själv.
Vad jag har tjänat på det här inlägget vet jag inte riktigt. Med tanke på att det förmodligen inte kommer att få direkt många läsare... Men någonstans där ute i världen så kanske det finns någon som glädjs av mina tankar och funderingar. I så fall, om du som läser det här känner att du har någon nytta utav det här och riktigt glädjs av det. Då kan du höra av dig så kan du få en hel bok-serie med alla möjliga tankar och funderingar!
Nu ska jag ladda inför innebandyträning. See ya!
Det är konstigt att saker och ting kan ändras så fort. Eller är det bara något som händer vissa personer.
- Finns det de som alltid är glada, de som alltid svävar på moln?
- Finns det de som alltid är sura eller ledsna och alltid känner att de lever i världens sämsta och tråkigaste världen?
Eller är vi alla människor på jorden sådana att vi lever livet 50/50 glada och ledsna/sura. Eller finns det de som har överflöd av lycka och de som har överflöd av negativa känslor.
Ta mig som exempel. Just nu tycker jag att livet är kanon bra och jag känner mig verkligen på topp. Men idag när jag vaknade så tyckte jag att i princip allt var jätte tråkigt och dåligt.
Och så är det nästan alltid, jag kan vara glad, jag kan vara ledsen, jag kan vara sur, jag kan vara allmänt nere. Men allt det där kan ändras så snabbt! Men jag vet inte, är det något som varierar från person till person, beroende på hur känslig man är och så vidare. Eller är det så här alla är?
För vissa verkar ju ha det enkelt med så mycket, de verkar alltid glada och allting verkar flyta på så bra. Har dem det så bra? Eller döljer det sig en hel del skit bakom den där glada och positiva fasaden.
Om man tänker på till exempel alla "stjärnor". De vi ser när vi är små och tänker att:
- Ååh, som henne/honom vill jag bli när jag blir stor. Massa pengar, snygg bil, het fru/man och så vidare.
Då ser vi bara deras positiva utsida. Men bakom den fasaden av pengar och glamour och allt annat vad de kan tänkas ha så kanske det finns en del skit trots allt. Dåliga familjeförhållande, missbruk och en hel del annat.
Just nu snurrar det tusentals tankar i huvudet på mig och jag kommer inte riktigt fram till om vi är likadana eller om det varierar. Dock är väl min största teori den att vi alla är olika.
Så det hela handlar nog mest om vilken inställning man har till saker och ting och hur stark man är i sig själv.
Vad jag har tjänat på det här inlägget vet jag inte riktigt. Med tanke på att det förmodligen inte kommer att få direkt många läsare... Men någonstans där ute i världen så kanske det finns någon som glädjs av mina tankar och funderingar. I så fall, om du som läser det här känner att du har någon nytta utav det här och riktigt glädjs av det. Då kan du höra av dig så kan du få en hel bok-serie med alla möjliga tankar och funderingar!
Nu ska jag ladda inför innebandyträning. See ya!
söndag 29 november 2009
Älskade söndag..
Helgens höjdpunkt är här, söndag. Åh vad jag älskar det!
Det är ju en så positiv dag, det händer knappast ingenting och man sitter oftast hemma i sin säng från det att man vaknar tills det att det blir dags att sova igen, det som är ännu bättre med söndagar är att man slipper ju längta efter skolan, för det är ju bara en dag kvar tills den börjar igen! Hallelujaah
Men som tur är så har jag ju inte bara suttit hemma idag. Jag har för det första varit i stallet och gosat lite med Spenzer, samt hoppat en liten övning med honom, som för övrigt gick mer än kanon! Sen har jag även varit i Gnosjö och medverkat vid, den nu mera traditionella söndagsinnebandyn. Vilket bjöd på en hel del skratt, som vanligt, samt en del smällar. Men det är sånt man får ta, man blir ju bara härdad.
För att inte bara snacka en massa onödigt crap angående vad jag gjort och inte gjort idag så kanske jag borde ta ett litet snack angående min bloggtitel "the mystery of life".
För visst är väl livet egentligen ett stort mysterium? Det tror jag inte jag är ensam om att tycka.
För ena dagen är allting kanon och nästa har kanske hela världen fallit samman. Allting kan förändras på en dag, en timme, en minut, en sekund. Det är ganska sjukt egentligen...
Men ne, nu är jag för trött för att sitta och filosofera. det får vi ta en annan dag...
Adios amigos
Det är ju en så positiv dag, det händer knappast ingenting och man sitter oftast hemma i sin säng från det att man vaknar tills det att det blir dags att sova igen, det som är ännu bättre med söndagar är att man slipper ju längta efter skolan, för det är ju bara en dag kvar tills den börjar igen! Hallelujaah
Men som tur är så har jag ju inte bara suttit hemma idag. Jag har för det första varit i stallet och gosat lite med Spenzer, samt hoppat en liten övning med honom, som för övrigt gick mer än kanon! Sen har jag även varit i Gnosjö och medverkat vid, den nu mera traditionella söndagsinnebandyn. Vilket bjöd på en hel del skratt, som vanligt, samt en del smällar. Men det är sånt man får ta, man blir ju bara härdad.
För att inte bara snacka en massa onödigt crap angående vad jag gjort och inte gjort idag så kanske jag borde ta ett litet snack angående min bloggtitel "the mystery of life".
För visst är väl livet egentligen ett stort mysterium? Det tror jag inte jag är ensam om att tycka.
För ena dagen är allting kanon och nästa har kanske hela världen fallit samman. Allting kan förändras på en dag, en timme, en minut, en sekund. Det är ganska sjukt egentligen...
Men ne, nu är jag för trött för att sitta och filosofera. det får vi ta en annan dag...
Adios amigos
lördag 28 november 2009
November, årets sämst månad?
Vad finns det för positivt med den här månaden egentligen.. Regn, regn och åter regn. Som grädden på moset så är det dessutom ruskigt kallt nästan alla dagar och detta på grund av hemska vindar som av någon anledning bestämt sig för att bosätta sig här i Sverige.
En skit månad är vad det här är. Blöta hästar i stallet, blöta täcken, blöt utrustning, blöta kläder och så vidare. Inte kul alltså!
Menmen, det finns väl lite positiva saker... Året börjar lida mot sitt slut, det vill säga det börjar lida mot jul samt nyår. Och ja det kan väl vara lite festligt och kul. Vi får i alla fall hoppas att det blir det. Eller ja julen kommer väl bli en flopp som alla år tidigare, det är verkligen en sjukt tråkig högtid om jag får säga det själv.
Det enda jag gillar med jul, det är att det oftast är kallt. Vilket resulterar i att man kan börja spola is på tennisplanerna här i bygden. Och det är något som gillas starkt från min sida!! Så jag hoppas på att vi får en svinkall jul.
Men back to reality, idag har varit en oerhört tråkig dag. Vaknade runt 13.00, kom hem sent igår och tog det SMARTA beslutet att kolla på en film innan jag somnade. Därfter har jag bara suttit här på mitt rum och gjort absolut ingenting vettigt alls! Eller jag har så klart suttit och spelat lite på min älskade gitarr, men det är väl egentligen inget som är direkt nödvändigt. Om man tänker på att jag har ett stort historiaprov på onsdag...
Min kväll är fortfarande oviss och det står mellan Waypoint och bio i Jönköping/Borås. För mig är det ett ganska enkelt beslut... bio. Men jag måste bara övertyga mina anhängare om att bio är det enda rätta ikväll och ja, det är inte världens enklaste. Så vi får helt enkelt se hur kulan svänger ikväll, förhoppningsvis svänger den dit jag vill!
Just det, innan jag avslutar det här sjukt meningsfulla blogginlägget så måste jag bara nämna det! Var i stallet igår och red Spenzer. För det första så var jag så smart och red utan jacka, för det regnade inte när jag gick ut... Men efter en kvart var jag genom blöt. I alla fall så, ingenting stoppar ju mig och Spenzer så vi kämpade på och lyckades ta oss igenom ett helt dressyrprogram. Och herregud, han är ju så gudomligt duktig på allt han gör. Jag tror närmare bestämt att jag har hittat mig en egen liten Briar, bortsett från att Briar är hingst och Spenzer valack, men det är en annan femma...
Nu ska jag nog ta och fortsätta spela lite gitarr och utöka min musikaliska förmåga ett snäpp.
Så ni får nu ha en sjudundrans bra kväll!
Au revoir
En skit månad är vad det här är. Blöta hästar i stallet, blöta täcken, blöt utrustning, blöta kläder och så vidare. Inte kul alltså!
Menmen, det finns väl lite positiva saker... Året börjar lida mot sitt slut, det vill säga det börjar lida mot jul samt nyår. Och ja det kan väl vara lite festligt och kul. Vi får i alla fall hoppas att det blir det. Eller ja julen kommer väl bli en flopp som alla år tidigare, det är verkligen en sjukt tråkig högtid om jag får säga det själv.
Det enda jag gillar med jul, det är att det oftast är kallt. Vilket resulterar i att man kan börja spola is på tennisplanerna här i bygden. Och det är något som gillas starkt från min sida!! Så jag hoppas på att vi får en svinkall jul.
Men back to reality, idag har varit en oerhört tråkig dag. Vaknade runt 13.00, kom hem sent igår och tog det SMARTA beslutet att kolla på en film innan jag somnade. Därfter har jag bara suttit här på mitt rum och gjort absolut ingenting vettigt alls! Eller jag har så klart suttit och spelat lite på min älskade gitarr, men det är väl egentligen inget som är direkt nödvändigt. Om man tänker på att jag har ett stort historiaprov på onsdag...
Min kväll är fortfarande oviss och det står mellan Waypoint och bio i Jönköping/Borås. För mig är det ett ganska enkelt beslut... bio. Men jag måste bara övertyga mina anhängare om att bio är det enda rätta ikväll och ja, det är inte världens enklaste. Så vi får helt enkelt se hur kulan svänger ikväll, förhoppningsvis svänger den dit jag vill!
Just det, innan jag avslutar det här sjukt meningsfulla blogginlägget så måste jag bara nämna det! Var i stallet igår och red Spenzer. För det första så var jag så smart och red utan jacka, för det regnade inte när jag gick ut... Men efter en kvart var jag genom blöt. I alla fall så, ingenting stoppar ju mig och Spenzer så vi kämpade på och lyckades ta oss igenom ett helt dressyrprogram. Och herregud, han är ju så gudomligt duktig på allt han gör. Jag tror närmare bestämt att jag har hittat mig en egen liten Briar, bortsett från att Briar är hingst och Spenzer valack, men det är en annan femma...
Nu ska jag nog ta och fortsätta spela lite gitarr och utöka min musikaliska förmåga ett snäpp.
Så ni får nu ha en sjudundrans bra kväll!
Au revoir
torsdag 26 november 2009
You have to follow through
Sitter just nu i skolan och studerar det tyska språket. Inget som egentligen intresserar mig, för jag fattar i princip ingenting (om det beror på min intelligens eller läraren vet jag inte riktigt). Men vad gör man inte för de där små merit poängen... Ja, för mycket kanske, har aldrig riktigt fattat exakt hur mycket de förbättrar mina chanser i framtiden. Men det finns väl säkert en hel del fördelar med de där små poängen.
Förutom att jag försöker lära mig tyska just nu så sitter jag och lyssnar på en av vår tids "musik-gudar", Gavin Degraw. Men för att inte göra det hela musiklyssnandet allt för djupt och känslosamt så mixaar jag med lite party musik. Stamp on the ground & Bad Romance. Riktigt go musik och jag blir sjukt pepp på utekväll och dans. Det var trots allt ett tag sen man var ute och shakade sist, i slutet av sommaren närmare bestämt... på tok för länge sen!!
Men nu ska jag kila, för bussen går alldeles strax.
Skriver kanske senare om jag har ngåra funderingar som jag måste få ut ur skallen.
Aud Wiedersehen!!
Förutom att jag försöker lära mig tyska just nu så sitter jag och lyssnar på en av vår tids "musik-gudar", Gavin Degraw. Men för att inte göra det hela musiklyssnandet allt för djupt och känslosamt så mixaar jag med lite party musik. Stamp on the ground & Bad Romance. Riktigt go musik och jag blir sjukt pepp på utekväll och dans. Det var trots allt ett tag sen man var ute och shakade sist, i slutet av sommaren närmare bestämt... på tok för länge sen!!
Men nu ska jag kila, för bussen går alldeles strax.
Skriver kanske senare om jag har ngåra funderingar som jag måste få ut ur skallen.
Aud Wiedersehen!!
onsdag 25 november 2009
Belief makes things true
Hej hopp!
Sitter här, som vanligt, i min säng och filosoferar kring livet och dess olika gåtor. Har dessutom precis kommit hem ifrån Borås, där jag tillbringat min kväll, helt i onödan. För det var nog den mest sega teater jag någonsin sett " En handelsresandes död". I och för sig så var den väl ganska så sann.
Det handlade om att mannen i fråga, som reste inom hans yrke, kände sig ensam, hade knappt någon kontakt med sin familj och liknande saker. Han hade arbetat med handelsresande i 36 år och under dessa år kan ni säkert förstå att han inte var hemma särskilt mycket. Vilket ledde till att han gled ifrån allt han hade här hemma, det vill säga familj och vänner.
Under resans lopp så började han känna sig allt mer och mer ensam. Detta ledde till att han hade ett mindre förhållande ihop med en arbetskamrat samt att han började "hallucinera" om tidigare händelser. Händelser där han tackat nej till sina nära och kära, på grund av att han satt arbetet före dem. Vilket visade sig vara ett stort misstag... För i slutändan när handelsresenären till slut dör, då han blivit trött på hans liv. Då står endast hans fru och två söner, samt deras granne vid hans grav.
Och ja för er som orkade läsa det här... det enda jag lärde mig av den här teatern var att:
- Bli inte affärsresenär.
- Prioritera rätt saker i livet
- Framgång och pengar är inte alltid det bästa/enklaste valet.
Det här fick mig att tänka på framtiden.. för visst önskar man sig rikedom, lycka och allt vad det heter. Men handlar det om att få det där topp-jobbet och tjäna en fet lön? Att kunna bygga sig ett stort hus och ha en snygg man och flera barn. Eller handlar det om att ha ett jobb så man klarar av att försörja sig själv och sin familj, innehållande en make som man är djupt förälskad i samt ett eller flera barn.
Familj kan man väl ha i vilket fall som. Men vad hjälper pengar? Och vad är egentligen lycka...
Är lycka att vara framgångsrik? Kanske att leva resten av ens liv ihop med de man älskar ? Eller är det helt enkelt så att lycka är något vi suktar efter, men som vi kanske aldriig lyckats ta del av, på riktigt?
Jag har faktiskt ingen aning och tycker att framtiden ser oerhört oviss ut.
Men nu börjar tankarna flyga hit och dit i huvudet på mig, mer än vanligt. Så jag får nog avrunda nu och säga tack och hej för mig. För just nu känns det inte som att jag fångat några läsare med allt mitt babbel...
Godnatt gott folk!
Sitter här, som vanligt, i min säng och filosoferar kring livet och dess olika gåtor. Har dessutom precis kommit hem ifrån Borås, där jag tillbringat min kväll, helt i onödan. För det var nog den mest sega teater jag någonsin sett " En handelsresandes död". I och för sig så var den väl ganska så sann.
Det handlade om att mannen i fråga, som reste inom hans yrke, kände sig ensam, hade knappt någon kontakt med sin familj och liknande saker. Han hade arbetat med handelsresande i 36 år och under dessa år kan ni säkert förstå att han inte var hemma särskilt mycket. Vilket ledde till att han gled ifrån allt han hade här hemma, det vill säga familj och vänner.
Under resans lopp så började han känna sig allt mer och mer ensam. Detta ledde till att han hade ett mindre förhållande ihop med en arbetskamrat samt att han började "hallucinera" om tidigare händelser. Händelser där han tackat nej till sina nära och kära, på grund av att han satt arbetet före dem. Vilket visade sig vara ett stort misstag... För i slutändan när handelsresenären till slut dör, då han blivit trött på hans liv. Då står endast hans fru och två söner, samt deras granne vid hans grav.
Och ja för er som orkade läsa det här... det enda jag lärde mig av den här teatern var att:
- Bli inte affärsresenär.
- Prioritera rätt saker i livet
- Framgång och pengar är inte alltid det bästa/enklaste valet.
Det här fick mig att tänka på framtiden.. för visst önskar man sig rikedom, lycka och allt vad det heter. Men handlar det om att få det där topp-jobbet och tjäna en fet lön? Att kunna bygga sig ett stort hus och ha en snygg man och flera barn. Eller handlar det om att ha ett jobb så man klarar av att försörja sig själv och sin familj, innehållande en make som man är djupt förälskad i samt ett eller flera barn.
Familj kan man väl ha i vilket fall som. Men vad hjälper pengar? Och vad är egentligen lycka...
Är lycka att vara framgångsrik? Kanske att leva resten av ens liv ihop med de man älskar ? Eller är det helt enkelt så att lycka är något vi suktar efter, men som vi kanske aldriig lyckats ta del av, på riktigt?
Jag har faktiskt ingen aning och tycker att framtiden ser oerhört oviss ut.
Men nu börjar tankarna flyga hit och dit i huvudet på mig, mer än vanligt. Så jag får nog avrunda nu och säga tack och hej för mig. För just nu känns det inte som att jag fångat några läsare med allt mitt babbel...
Godnatt gott folk!
tisdag 24 november 2009
"TjaTja bloggen..."
Ja det är väl vad man ska inleda sina blogg-inlägg med nu för tiden...
Nu är jag i vilket fall som tillbaka, för typ 100e gången. Men det är svårt att hålla sig kvar här 24/7, året om. Ibland har man ju trots allt en hel del annat för sig eller helt enkelt inget lust till att blogga.
Men nu, likt alla andra gånger, så har jag ett litet sug efter att få skriva av mig lite.. Så en blogg är väl vad jag behöver just nu. För visst är det här man ska skriva om all möjlig skit? Det verkar i alla fall så när man kikar in på dagens bloggar.
Dock ska jag inte snacka skit om dem, för det kan ju vara riktigt kul att läsa ibland... *host*
För att göra det här inlägget lite mer personligt och inte bara snacka om att man ska göra si eller så.. så har jag idag tillbringat cirka 5 timmar i Gnosjö i (på?) allas vår älskade gymnasieskola GKC. Därefter begav jag mig hem för att i 2 timmar starta om kroppen och förbereda den inför en stallvisit. Som dessutom kom att äga rum vid en väldigt tråkig tidpunkt, nämligen precis när det började skymma och bli sjukt kallt. Så det blev till att stå inne i stallet och mysa med Spenzer den mesta tiden som jag var där. Och som alltid när jag myser med hästen så springer tiden iväg och det var plötsligt dags att bege sig hemåt. Vilket betydde ÖVNINGSKÖRNING!
Ni som inte börjat ännu. Jag säger bara det, ni går verkligen miste om något. För det är verkligen oerhört kul och man känner på sätt och vis att körkortet faktiskt inte är så långt bort längre, som för typ 10 år sen när man fyllde 7 år. Nu är det ju bara 10 månader istället...
Nu slog klockan precis 10 och jag tror det är dags att avrunda här!
Ni som lyckats ta er hit, sov gott & ha det gött.
Väntaväntavänta, jag glömde nästan bort... dagens tips! (min nya "grej")
"Gavin Degraw, vilken man!!"
Har du inte hört honom och hans båda versioner utav albumet Chariot, då har du verkligen gått miste om något vackert här i livet.
Nu är jag i vilket fall som tillbaka, för typ 100e gången. Men det är svårt att hålla sig kvar här 24/7, året om. Ibland har man ju trots allt en hel del annat för sig eller helt enkelt inget lust till att blogga.
Men nu, likt alla andra gånger, så har jag ett litet sug efter att få skriva av mig lite.. Så en blogg är väl vad jag behöver just nu. För visst är det här man ska skriva om all möjlig skit? Det verkar i alla fall så när man kikar in på dagens bloggar.
Dock ska jag inte snacka skit om dem, för det kan ju vara riktigt kul att läsa ibland... *host*
För att göra det här inlägget lite mer personligt och inte bara snacka om att man ska göra si eller så.. så har jag idag tillbringat cirka 5 timmar i Gnosjö i (på?) allas vår älskade gymnasieskola GKC. Därefter begav jag mig hem för att i 2 timmar starta om kroppen och förbereda den inför en stallvisit. Som dessutom kom att äga rum vid en väldigt tråkig tidpunkt, nämligen precis när det började skymma och bli sjukt kallt. Så det blev till att stå inne i stallet och mysa med Spenzer den mesta tiden som jag var där. Och som alltid när jag myser med hästen så springer tiden iväg och det var plötsligt dags att bege sig hemåt. Vilket betydde ÖVNINGSKÖRNING!
Ni som inte börjat ännu. Jag säger bara det, ni går verkligen miste om något. För det är verkligen oerhört kul och man känner på sätt och vis att körkortet faktiskt inte är så långt bort längre, som för typ 10 år sen när man fyllde 7 år. Nu är det ju bara 10 månader istället...
Nu slog klockan precis 10 och jag tror det är dags att avrunda här!
Ni som lyckats ta er hit, sov gott & ha det gött.
Väntaväntavänta, jag glömde nästan bort... dagens tips! (min nya "grej")
"Gavin Degraw, vilken man!!"
Har du inte hört honom och hans båda versioner utav albumet Chariot, då har du verkligen gått miste om något vackert här i livet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
