Changed adress...

http://amandanorberg.webblogg.se

Numera håller jag till här istället!

Ingenting är vettigt 03.30..

Något som Markus Krunegård har helt rätt i. För när jag satt uppe med min gode vän igår och pratade, då verkade ingenting vettigt vid denna tidpunkt. haha


Efter ett sent nattligt samtal igår så var jag hemma och redo för sängen runt 05.00, vilket idag resulterar i att jag är väldigt slö. Det är verkligen inte något som gynnar mig då jag har en uppsats att skriva samt ett prov att plugga på. Men som man bäddar får man ligga och jag har ingen annan än mig själv att beskylla! Eller egentligen har jag det, men jag ska vara snäll...
Förhoppningsvis så hinner jag klart med mitt studerande inom några timmar nu, för då kan jag spendera kvällen i Gnosjö och ta del av vårt traditionella innebandyspel i Missionskyrkan. Dock har vi varit dåliga den senaste tiden för sist vi spelade var för flera veckor sen och det här bådar inte gott! Traditioner är något man ska hålla hårt på..

Förövrigt så innan mitt nattliga samtal igår så hade jag varit i Jönköping och kollat på Avatar. Herre min gud vilken bra film! Den förgyllde verkligen starten på året. Blev väldigt fascinerad utav storyn om jag ska vara ärlig. Fast det orkar jag inte gå in djupare på varför, utan du får kolla på filmen själv. Om du nu inte redan sett den...

Färdig bloggat för idag! Nu blir det hard work work.

Du med specialkunskaper inom industriella-, franska- och amerikanska revolutionen får ju gärna komma förbi en sväng!!


Goodbye,

Now that you're gone

Nu har min älskling troligtvis åkt, om inte så åker han väl snart. Och när jag väl kommit in på det här spåret så passar jag på att tacka världens underbaraste häst för ett helt fantastiskt år tillsammans. Även att nya hästar lär komma in i mitt liv så kommer ingen vara som du,
forever and always baby <3


Nog snackat om hästar, för jag vet att det inte är så många som uppskattar det snacket. Så istället kan jag ju ta och lägga upp min framtidsplan här. För den har jag ganska så precis nyss knåpat ihop och jag är ganska nöjd faktiskt!

För det första ska jag gå ut gymnasiet, ganska så lätt att räkna ut men sen har jag en del punkter jag skulle vilja genomföra och lyckas med inom en snar framtid.

- Jobba och tjäna cash inför en framtida utomlands vistelse.
- Studera språk, för det har det blivit allt för lite av på gymnsietiden.
- Börja att, åtminstone träna hockey. För det har jag drömt om sen barnsben!
- Bli antagen till reseledarkurs för att senare kunna arbeta som det, Gran Canaria? håller en tumme!
- Komma tillbaks, om jag nu varit utomlands(vilket jag Ska!), skaffa ett bra jobb och sen tjäna stor kosing.
- Skaffa häst och kanske en hund.

Sen finns det massa saker jag vill göra i framtiden, men man kan ju inte avslöja precis allt. Då kanske du snor min plan och lever min dröm istället. Inte kul!

Förresten så har jag idag tagit beslutet att igår.. Då åt jag min sista milkshake och sista onyttighet för ett bra tag. För nu ska jag börja träna, minst 3 gånger i veckan, samt äta nyttigt och genom detta leva ett helt underbart bra liv!


tack och hej, slut för mig.

Stay with me

Tja!

Nu sitter jag här, igen, ännu en ödesdiger morgon och vad har jag för planer för dagen?
Jo jag ska sitta hemma och göra nada, nothing, ingenting och det är inte särskilt kul kan jag ju säga.

Men med tanke på min enorma sömnbrist den senaste tiden så leker inte livet riktigt som det ska och det får rätt hårda bakslag om man säger så. Kombinerar man även denna sömnbrist med ett fåtal dåliga saker som inträffat så blir inte den hela saken mycket bättre direkt...

Har redan varit hemma två dagar denna veckan, de dagarna spelade dock inte särskilt stor roll för de som skulle gjorts i skolan kunde jag likaväl göra hemma sen. Fast just idag, fredag, mys dagen, så skulle ju jag iväg till min kära praktik i Anderstorp. Nämligen till hotell Åsen, världens roligaste place för det första, stört skön personal!!
Men nehene, bara för man inte är helt 100 så kan man inte åka dit, and it sucks big time!

Men whatever, livet går väl vidare. Ska troligtvis iväg senare idag och säga adjö, då min bäste vän troligtvis ger sig av på lördag. Och ja det här är en av anledningarna till hur min vardag ser ut för tillfället.
Senare ikväll hoppas jag även att någon kan joina mig och följa med och kolla på innebandy i Gnosjö. Inte för att läktaren brukar vara tom direkt, men alltid roligare att gå dit med någon förutbestämd.
Om ni nu vill veta vad jag ska göra resten utav helgen så ska jag imorgon, lördag, om inte min käre vän gett sig av, åka dit. Annars så har jag bara planerat kvällen och då ska jag till Jönköping med gänget och kolla på Avatar. hoppas den är så bra som alla sagt!
Söndag däremot, får bli en ännu slappare dag än lördag. Eller inte slapp direkt men jag ska bara vara hemma och plugga och typ vila iallafall.

Nu ska jag lägga mig ner i min säng igen, låta den bästa musiken strömma ut ur högtalarna, läsa lite i min Ivanhoebok och sedan sluta ögonen för lite återhämtningssömn. Som jag dock läste på aftonbladet inte fungerar, men man kan ju alltid ge det ett försök.

Ha en trevlig fredag!
Au revoir

To good to be true

Det var ett tag sen sedan sist, som jag även tror att jag inledde förra inlägget med. Men ja, ibland har man bara ingen ork eller lust till att komponera några meningslösa rader till den här meningslösa bloggen, skämt åsido.

Idag är en hemma sittar dag, trots att det är tisdag och egentligen skola.
Nej, jag är inte sjuk.. vad gör jag då hemma? Jo, jag är hemma för jag har noll procents ork till saker och ting. Gick och la mig halv 12 igår och sov till klockan 2 idag typ. Trots all sömn så är jag fortfarande helt slut och jag orkar inte ens träna, och värst av allt, jag har knappt ingen lust att gå till stallet och träffa min älskade Spenzer. Det om något skrämmer mig....
För när jag väl tänker på att han kan vara borta vilken dag som helst snart, inte riktigt när som helst, men inom några veckor. Så borde jag ju egentligen ta vara på tiden och i stort sett bo i stallet. Men usch och fy, rädslan för att fästa sig vid något och låta känslorna krypa fram, den är fortfarande sjukt stor. 'n I hate it!!

Det bästa som någonsin hänt mig, my savior, mitt allt just nu. Kanske snart är borta, hemska värld....


slut på allt meninglöst babbel.

adios

We've gone and made such fools of ourselves

Inte nog med att det ska vara mörkt och dystert väder ute.. det ska inträffa massa dystra saker med!
Just nu önskar jag att det vore minusgrader ute så de kunde ta och spola isarna någon gång, är sjukt sugen på att få plocka fram skridskorna och lira lite hockey. (nu vet du vad du ska ge mig i julklapp)


Det var ett tag sen jag uppdaterade senast tror jag. Men jag orkar inte dra någon lång eller kort resumé av de dagar jag missat. För det har inte hänt något särskilt.

Men idag var jag i stallet och gosade med Spenzer, som för övrigt har gått och samlat på sig en hel del energi nu under veckan han har vilat, får se hur det går när jag ska upp i sadeln igen! Vad jag skulle komma till var att när jag var i stallet så, som vanligt, stod jag och funderade och filosoferade en hel del och jag kom fram till det att....
Cancer, det är nog världens mest orättvisa sjukdom.

Har inga exakta siffror på hur många som dör utav det eller något och jag känner att jag är nog egentligen inte jätte insatt i ämnet. För i dagens samhälle är det nog färre som dör utav cancer jämfört med förr. Men det känns ändå så sjukt orättvist!

Till exempel så:
Min mormor, hon dog i cancer, på min mammas 20 års dag. Då var min mormor i fråga cirka 50 år..
En liten kille vid namn Tim, dog i cancer (+ några fler sjukdomar) i år, han var runt 10 år.


10 år framförallt är ju alldeles för tidigt för någon att lämna livet här på jorden. Men samtidigt 50 år, då har man väl egentligen bara levt halva livet med...
Vem förtjänar egentligen att dö i cancer, om nu någon måste göra det, om den där hemska sjukdomen måste finnas.
Är det en 10 åring som knappt hunnit ta del utav livet och som på så vis inte kommer veta vad den har att gå miste om?
Är det en 50 åring, som troligtvis har fru, barn och familj. Som levt i snitt halva sitt år och som har tagit del av en hel del, men ändå inte allt...
Eller är det en 80-90 åring som ändå inte har så många år kvar och som har tagit del utav det mesta här i livet. Skaffat familj, fått barnbarn och kanske barnbarnsbarn...

Tycker det är sjukt svårt med det där egentligen... alla förtjänar att få leva ett friskt liv. Och det tills de blir gamla och kan somna in av rent naturliga skäl, inte utav någon dum orättvis sjukdom.


Ännu en gång har jag lyckats tömma min skalle på en del meningslösa funderingar och tankar...
Men nu ska jag ta och spela lite gitarr.
Adios!

What doesn't kill you, only makes you stronger

Det sägs att man skapar sin egen lycka, men lyckan i mitt liv.. Det är ingen eller inget annat än Spenzer just nu! (och honom har inte jag skapat, tack o lov)

För hur jag än vrider och vänder på saker och ting så är han den som aldrig sviker, den som alltid ser på en med de där söta små oskyldiga ögonen, den som alltid finns där när det behövs, helt enkelt världens bästa vän. En bästa vän som alltid gör mig glad, trots alla små bus han hittar på.
Nu låter väl det här som ännu en förhastat slutsats, för så fort det kommer in en ny häst i ens liv så har man direkt en ny bästa vän. Men det är svårt att förklara...
Alla har de sina olika platser i ens liv och olika betydelser. Tack vare Spenzer har jag till exempel vågat ta ett nytt steg i livet, vågat gå vidare. Det är klart, han är väl inte så medveten om att han lyckats åstadkomma så mycket, men bara genom att han funnits och spridit glädje i mitt liv så har han stöttat mig och så vidare.

Det är nog ganska svårt att förstå, om man aldrig haft en stark relation till ett djur. En hund, en katt, en häst, en ko.. i stort sett vilket djur som helst kan fungera som en bästa vän, en motivation, en stöttepelare med mera.


Nu låter det nog som om hästen är det enda jag har.. Men det finns givetvis en hel del vänner som hjälpt mig mycket med. Men jag tror ändå Spenzer är den som åstadkommit mest.
Så ett stort tack Madeleine Edvinsson, för att du låter mig ta hand om denna underbara varelse till häst!
Han är guld värd <3